Om Kommunerna 1955

Kvinnan i förgrunden är fröken Elsa Reuterskiöld. Mannen som tittar fram bakom axeln på mannen med cigaretten är förbundsordföranden Rudolf Anderberg.

Ur Landskommunernas Tidskrift. Organ för Svenska landskommunernas förbund. Nr. 9. September 1955. Årgång 36.

Utdrag s. 439-440:

Förbundsdirektören hyllas på 50-årsdagen

I december 1946 hade tidskriften en teckning av Sixten Larsson, där tecknaren försett honom med en jättestor svart kalufs vid det pappersbelamrade bordet. Sedan dess har åren gått och hårkalufsen grånat och glesnat under många resor, många föredrag och många underhandlingar med landskommunala förtroendemän och tjänstemän och med statliga myndigheter och andra. Sixten Larsson har blivit något av en symbol för landskommunerna, och när hans medarbetare kommer i kontakt med någon på det kommunala fältet, heter det ofta vid avskedet "Hälsa Sixten". Nu har emellertid Sixten uppnått den ålder, då livet enligt mångas mening, når sin höjdpunkt. Och att den 50-årsdagen skulle uppmärksammas är rätt självfallet.

Födelsedagen inföll under semestern den 5 augusti och förbundsstyrelsen med ordföranden [Rudolf] Anderberg i spetsen samt representanter för personalen på förbundet och i Kommunab uppvaktade på morgonen vid sommarstugan i Rättvik enligt gammal god sed. Ordföranden överlämnade därvid som gåva från rikets landskommuner ett i hög grad unikt bokverk, omfattande inte mindre än 15 digra volymer. Till detta bokverk hade varje kommun bidragit med bilder från den egna kommunen, fotografier, vykort, konstnärliga teckningar i svart och färg, med bildtext och små sockenbeskrivningar i miniatyr alltefter egen smak och uppfattning. Resultatet blev en spegelbild av landskommunerna idag. Många av bilderna, som avser kommunala byggnader, kommer väl så småningom att inflyta i denna tidskrift. För tillfället återges endast en boksida från Åls socken i Kopparbergs län, vilken på något sätt karaktäriserar den hastiga utveckling som den landskommunala förvaltningen undergått och också visar hur man tagit på uppgiften att lämna bidrag till bokverket. Man ser kommunalhuset i tre olika faser, den gamla sockenstugan, det nuvarande kommunalhuset och det planerade. Och nedtill visas på samma sätt utvecklingen av skolbyggnaderna.

I sitt tal vid gåvans överlämnande erinrade förbundsordföranden om jubilarens levnadslopp och betydelsen av hans livsgärning i de svenska landskommunernas tjänst.

Utdrag s. 443:

… och Sixten Larsson tackar

På ett mycket eftertryckligt sätt blev jag påmind om att jag hunnit bli 50 år, att jag inte längre är en ungdom, som kan påräkna visst överseende med slarvigt och ibland kanske respektlöst tal och uppträdande.

Det var inte försvarbart att ställa till så stort besvär för kommunerna för att få ihop det ståtliga och egenartade bokverk, som förbundsordföranden överlämnade till mig. Jag skulle inte utan att försumma mitt arbete i förbundet kunna skriva och personligen tacka alla dem, som genom att arbeta med sin kommuns sidor i bokverket eller på annat sätt haft besvär för min skull. Därför tackar jag vördsamt på detta enkla sätt.

Ett bokverk av detta säregna slag bör inte på längre sikt vara enskild mans egendom. Det skall så småningom överlämnas till förbundet. De hopsamlade bilderna, de många vackra originalteckningarna och de intressanta texterna blir därigenom en kommunernas hälsning också till förbundet. De 15 volymerna kommer att ge eftervärlden en mycket god bild av det kommunala livet i landets landskommuner och köpingar i vår kommunala självstyrelses hittills mest livaktiga utvecklingsskede. Där finnes redovisat åtskilligt av bekymmer, svårigheter och besvikelser. Men man har framförallt velat i ord och bild visa vad man åstadkommit på senare år, och man planerar friskt för framtiden. Eller – för att ta ett exempel ur den digra högen och tala med Boteå kommun i Västernorrlands län:

"Vi lär av det förflutna
Vi trivs i nuet
Vi arbetar och planerar med blicken emot framtiden".

Sixten Larsson.