Kommunerna 1955: Nedertorneå landskommun

Sveriges östligaste kommun
Kommunens ursprung är Torneå församling och Torneå socken, vilka omnämnas redan under 1300-ta1et och omfattade hela Torne älvdal och området norr därom ända fram till Ishavet. År 1618 delades socknen i Nedertorneå och Övertorneå. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1782 avskildes Karl Gustavs kommun från Nedertorneå och genom freden i Fredrikshamn efter 1808 - 1809 års krig kom hela den del av kommunen, som låg öster om Torne älv att tillhöra Ryssland. Anläggandet av Haparanda stad inom kommunen minskade ytterligare kommunens areal och denna utgör numera endast 46111 hektar. I kommunen bo f.n. i runt tal 4100 personer. De dominerande näringsgrenarna är jord- och skogsbruk men även en del industri förekommer, främst då Aktiebolaget Statens Skogsindustiers sågverk i Seskarö. Kommunens stora problem är att centralort saknas och att statsmakterna icke vill vara med på att ordna ordentlig trafikförbindelse ut till Seskarö.

Centraliserad medelsförvaltning är införd sedan år 1940. Förvaltningsbyggnaden uppfördes år 1946 i Haparanda stad och kommunens 25 fullmäktige jämte styrelser och nämnder fatta sina beslut utom kommunen.

Vården av de gamla har omhuldats med stort intresse.

I kommunens olika byar finns tillhopa sex pensionärshem och ett nytt ålderdomshem med plats för 25 pensionärer togs i bruk den 9 juni 1948.

Skärgården i Nedertorneå är synnerligen vidsträckt och rik på holmar och skär, vid vilka ett intensivt och vissa år rätt givande laxfiske bedrives.

Det påstås att till och med stockholmare kan finna nöje av en kryssning mellan skärgårdens grynnor.