Kommunerna 1955: Vissefjärda landskommun

Vissefjärda, de hundra sjöarnas kommun, är belägen i sydvästligaste hörnet av Kalmar län och kommunen har således gränser mot såväl Kronobergs som Blekinge län. Kommunens areal uppgår till 26607 har, men en 17-del av arealen upptages av sjöar och rinnande vattendrag och icke mindre än 125 sjöar och gölar inom kommunen kunna namngivas. Vissefjärda kommun har en folkmängd, som uppgår till omkring 4000 personer, varav omkring två tredjedelar äro bosatta på rena landsbygden och återstoden, drygt en tredjedel i konmunens båda tätorter Vissefjärda och Lindås. Huvudnäringen inom kommunen är jordbruk i förening med bondeskogsbruk, men under senaste år har ett allt större antal personer erhållit sysselsättning inom industrien.

Skatteunderlaget i kommunen är för närvarande sammanlagt omkring 80000 skattekronor eller 20 kr per invånare. Kommunens medelsförvaltning är centraliserad till kommunalkontor.

Vissefjärda kyrkby och stationssamhälle är kommunens egentliga huvudort. Hur namnet Vissefjärda uppkommit är icke klarlagt, men namnet dyker upp i skrifterna redan år 1355, då det skrives Vesafiaerthae. Sockennamnet blev mera känt vid tiden för Dackefejden eftersom Nils Dacke hade sin tillflyktsort till de stora gränsskogarna i kommunens' södra del. Vissefjärda samhälle har vuxit upp vid kyrkan och stationen. Kyrkan torde enligt verkställda utredningar ha tillkommit redan på 1200-talet, men den nuvarande kyrkan uppfördes emellertid först omkring år 1770. Kyrkan har inget klocktorn utan klockorna har alltifrån den första kyrkans tillkomst varit upphängda i klockstapel. Den nuvarande klockstapeln uppfördes år 1774 varvid klockstapeln fick det utseende med huvens smäckert mjuka linjer som den har än i dag.

Färdemannen, som nalkas församlingskyrkan i Vissefjärda österifrån och kommer farande via "Bössan" - den stora vägknuten på höjden strax intill kyrkan - mot den nya vägbron över Lyckebyån, möts av en synnerligen betagande Skönhetssyn. På båda sidor om sig har han Lyckebyån, som omedelbart söder om bron ger Kyrksjön sitt vatten. På en kulle vid sjön stiger klockstapelns gyllene spira upp och mellan de åldriga, lummiga ekarna och lindarna därbakom skymtar det vitmenade församlingstemplet, vars säregna brutna tak ger kyrkan en utomordentligt karaktäristisk stil. Från bron över Lyckebyån domineras tyvärr bilden av småskolan, en byggnad som ligger i fonden mitt framför kyrkan och klockstapeln alldeles vid kanten av Lyckebyån. Det märkvärdiga med den byggnaden är väl näpperligen stilen utan fastmer det faktum, att den intill år 1951 användes för sitt ursprungliga ändamål, ehuru den uppfördes år 1838, hela 4 år före den första folkskolestadgan 1842. År 1951 togs den nya kyrkskolan i bruk, men den gamla skolhusbyggnaden står fortfarande kvar. Också i kyrkans närhet men på andra sidan Lyckebyån, kan man icke undgå upptäckten av en samling små låga hus - de gamla kyrkstallarna - som äro så komponerade, att de bildar en fyrkant med gårdsplan inuti och med öppningar endast på de östra och västra gavlarna. Numera har hembygdsföreningen fått övertaga de gamla stallarna, som för närvarande håller på att inredas till sockenmuseum och förväntas bli ett centrum för socknens hembygdsvård. Kompositionen av kyrkstallarna - kyrkan med klockstapel och kringliggande kyrkogård bildade ända till slutet av 1930- talet ett naturligt helt trots att Lyckebyån gick skiljande emellan. Ända till ovannämnda tid hade nämligen sockenborna i Möredelen av församlingen sin kyrkväg rakt genom kyrkstallarna och över den välvda stenbron, vilken alltså bildade den sammanbindande länken mellan de båda smyckena, kyrkstallarna och kyrkan. När den vackra valvbron sagda tid bröts sönder, brast också sockensmycket och då föll den mästerliga kompositionen, kyrkstallarna - bron - kyrkan. Hembygdsföreningen har nu tagit under övervägande att återförena den forna bilden genom att anlägga en gångbro över Lyckebyån.
Såsom tidigare omtalats har kommunen även en annan tätort, industri- och stationssamhället Lindås, som är beläget i kommunens norra del med gränser mot Emmaboda köping och Algutsboda kommun. Namnet Lindås uppkom i samband med att järnvägen Emmaboda-Kalmar byggdes och öppnades för trafik år 1874.

Samhället har vuxit upp på marker tillhörande gården Emmabo, som är en gård med gamla anor och omnämnes redan i samband med Dackefejden. Vid denna gård har förr funnits ett gästgiveri. Vid Lyckebyån, som genomrinner även detta samhälle, har vattenkraften tidigt tagits i bruk. Först lär det vara kvarnar och små sågverk, som varit i verksamhet vid vattenfallen. Vidare har det funnits pappersbruk, garveri, tapettryckeri, färgeri, tändsticksfabrik och stärkelsefabrik. Dessa små företag har fått ge vika för de numera betydelsefulla industrierna, av vilka två större företag inom metallindustrien varit grundpelarna i samhället.

De åsyftade industriföretagen är Lindås Gjuteri & Formfabriks AB, som tillverkar cirkulationspumpar för värmeledningar samt länspumpar med det välkända märket "AB Flykts Pumpar", och Gullbergs Maskinfabriks AB, som tillverkar maskiner för byggnads- och sågverksindustrien. Firmamärket "Tornborg & Lundberg" är välkänt såväl inom som utom landets gränser. Dessa båda företag har sammanlagt omkring 275 anställda.

Lindås är i övrigt ett vackert villasamhälle, som under senare år utvecklats kraftigt och folkmängden i samhället uppgår för närvarande till omkring 800 personer. Byggnadsverksamheten är livlig i samhället. Kommunen har för avsikt att under de närmaste ären göra avsevärda investeringar för utbyggnad av vatten- och avloppsledningsnätet i tätorterna samt för uppförande av skolor jämte brandstationsbyggnad.
Vissefjärda den 1 juni 1955.
VISSEFJÄRDA KOMMUNALNÄMND