Borås historia

Borås grundades 1622 i en strävan att kontollera den traditionella gårdfarihandeln i Västergötland. Staden fick monopol på handeln, och dess borgare blev ambulerande köpmän som drev landsköp med hemslöjdens textilier, trä- och järnkram över stora områden i Mellansverige.

Staden fick från början en stark utveckling och nådde över 2000 invånare redan före 1700-talets mitt. Under 1700-talet försämrades förutsättningarna; allmogen började söka sig förbi Borås, och staden fick konkurrens från Ulricehamn. Monopolställningen upphörde, och trots viss manufakturverksamhet, bl.a. färgerier, gick Borås in i en långsammare utveckling under 1700-talets senare del.

Borås moderna utveckling sköt fart vid mitten av 1800-talet, då flera bomullsfabriker anlades. Ytterligare textilfabriker tillkom kring sekelskiftet. Järnvägen innebar också stark stimulans, och Borås anses som en av de svenska städer som gynnats mest därav. Folkmängden ökade från ca 3000 (1860) till över 15000 vid sekelskiftet. Borås hörde då till de mest expansiva städerna och avancerade från 32:a plats (1860) till 12:e (1900) i rangordning efter folkmängd.

Den raska utvecklingen fortsatte långt in på 1900-talet, och Borås nådde en nionde plats 1950. Borås har varit en av rikets främsta textilstäder. Under efterkrigstiden har dock industrins betydelse avtagit, samtidigt som Borås ensidiga inriktning mot textilnäringen växlats mot en mer blandad industristruktur. Borås har alltmer kommit att präglas av sin funktion som centralort för sitt omland, och befolkningsökningen har varit jämförelsevis blygsam under 1900-talets senare hälft.