Eksjös historia

Eksjö uppkom troligen runt 1400, men nämns först 1406. Goda förbindelser gjorde platsen redan tidigare till tingsplats och socken. Under en kort tid på 1500-talet var staden nedlagd men fick, bl.a. p.g.a. den växande oxhandeln, en stark utveckling under senare delen av 1500-talet. Till detta bidrog också borgerskapets utrikeshandel, bl.a. över Kalmar. Eksjös utrikes seglation upphävdes dock med seglationsordningen 1614.

Expansionen avstannade under 1600-talet, och Eksjö förblev en småstad med 700-800 invånare på 1700-talet. Mot slutet av 1600-talet blev Ränneslätt samlingsplats för Smålands husarregemente, och på 1800-talet samlades här också bevärings- och regementsmöten. Rätten till marketenterirörelse blev en inkomstkälla för stadens befolkning, och leverenser till kronan stimulerade det lokala hantverket.

Eksjö fortsatte utvecklas relativt stillsamt under 1800-talet som handels- och serviceort för den omgivande bygden. Södra stambanan drogs dock utanför orten, och det närbelägna Nässjö gjordes till knutpunkt. Större livlighet noterades kring sekelskiftet 1900, då först Smålands husarer och senare Kalmar regemente förlades till Eksjö. Den militära närvaron, som senare förstärktes med ingenjörstrupper, har präglat mycket av Eksjös utveckling genom hela 1900-talet. Större industrier har saknats, varför rollen som centralort med en stor offentlig sektor kännetecknat stadens näringsliv.