Gävles historia

Gävles äldsta kända stadsprivilegium är utfärdat 1446. Orten är nämnd tidigare, men inga tecken tyder på tätortsbebyggelse före 1400-talet. Goda kommunikationer, fiske och utrikeshandel med järn, boskapsprodukter och trävaror har spelat stor roll för stadens äldre utveckling.

Vid 1500-talets mitt var Gävle en av Sveriges viktigaste städer och hamnar. Från 1600-talets början, när slottet blev residens för ståthållare och landshövdingar, fungerade staden som administrativ centralort. Med bottniska handelstvånget 1636 försämrades förutsättningarna. Utrikeshandel och befolkningsutveckling stagnerade.

Staden återfick stapelrätten 1673, och mot århundradets slut vände den ekonomiska trenden. Den positiva utvecklingen inom handel och bruksrörelse pågick med vissa recessioner 1700-talet igenom. Gävles berömda varvsindustri går tillbaka till 1780-talet, men anor kan spåras till 1500-talet.

Gävle hade vid 1800-talets början 6000 invånare och tillhörde ända fram till 1930-talet, då folkmängden uppgick till 39000 personer, rikets fem-sex största städer. Tillväxten har såväl under 1800-talet som 1900-talet gått i jämförelsevis långsam takt; år 1980 var Gävle nummer femton bland Sveriges tätorter (inklusive förorter).

Gävle var en viktig fabriksstad i början av 1800-talet. Varv, snus och tobak, brännerier samt textil tillhörde de mer framträdande branscherna. Industrin har fortsatt att spela en central roll för stadens utveckling. Branschstrukturen har emellertid inte varit helt gynnsam.

Mindre expansiva verksamheter som livsmedel och textil har varit rikare representerade i Gävle än i många andra städer. Sjöfart, landtransporter och länsförvaltning är andra viktiga näringsfång som präglat staden och i hög grad styrt dess utveckling.