Kungälvs historia

Sedan Kungälvs medeltida föregångare Kungahälla under Kalmarkriget bränts 1612 beordrade Kristian IV flyttning några kilometer österut till en plats intill Bohus fästning, och Kungälv fick då sitt nuvarande namn.

När staden 1658 kom under svenskt herravälde hade den bara 600-800 invånare, och den fick 1660 status som svensk uppstad, d.v.s. stad utan rätt till utrikeshandel. Även läget invid fästningen visade sig ogynnsamt, och en flyttning till nuvarande plats ("Nya Kungälv") påbörjades under 1660-talet och slutfördes 1680, sedan staden ("Gamla Kungälv") 1676 bränts under dansk-svenska kriget.

Från 1700-talets mitt hade Kungälv ett uppsving till följd av det stora bohuslänska sillfisket och återfick 1762 rätten till utrikeshandel. Folkmängden ökade mellan 1751 och 1805 från dryga 600 till ca 1050 invånare.

Kungälv utvecklades långsamt genom hela 1800-talet. Därefter har tillväxten varit relativt stark och påskyndats av en livlig industriell utbyggnad. Efter 1950 har Kungälv alltmer integrerats med Göteborg, och en stor del av befolkningen har funnit sin försörjning utanför hemstaden.