Lindesbergs historia

Lindesås kyrkby framträder redan under senmedeltiden som centralort för handeln i Lindesbergs bergslag, men torgdagar blev lagligen fastställda först under Gustav Vasas tid. Med bergshanteringens expansion på 1500- och 1600-talen ökade ortens betydelse, och när Lindesberg 1643 fick stadsprivilegier under sitt nuvarande namn fanns redan en permanent köpmannabosättning på platsen.

Trots hårt motstånd från Arboga lyckades Lindesberg överleva som stad och centrum för järnhandeln, men den expansiva utvecklingen avstannade. Lindesbergs folkmängd uppgick på 1770-talet till ca 650 invånare.

Handelsutbytet mellan Bergslagen och slättbygden fortsatte att prägla Lindesbergs näringsliv under en stor del av 1800-talet. Tillväxten gick relativt långsamt fram till 1870-talet, då Lindesberg fick järnvägsförbindelse. Under 1900-talet har utvecklingen varit mer dynamisk med expansion i framför allt metall- och verkstadsindustri. En betydande tjänstesektor, som betjänar både staden och omgivande bygder, har tillkommit på senare tid.