Örebros historia

Kungliga brev från 1260-talet och ett mynthus omnämnt 1285 tyder på att Örebro redan då hade centralortskaraktär. Föregångaren till Örebro slott var troligen en kastal från 1200-talet; anläggningen byggdes ut under 1300- och 1500-talen. Närheten till Bergslagen spelade sannolikt en viktig roll för stadens ekonomiska utveckling.

Under senmedeltid och äldre Vasatid var Örebro också ofta säte för viktiga politiska möten, bl.a. kyrkomötet 1529, arvhyllningen 1540 och riksdagsordningsmötet 1617. Örebro spelade en betydelsefull roll i hertig Karls (den senare Karl IX:s) hertigdöme, och även tiden därefter medförde ett uppsving för stadens handel, särskilt järnutförseln.

Länsförvaltningens placering i Örebro 1634 bidrog ytterligare till den starka utvecklingen, liksom det faktum att Örebro samtidigt blev en viktig transiteringsort för de stora oxdrifterna från det inre av Götaland till Bergslagen. Med över 3000 invånare omkring år 1800 var Örebro då en betydande svensk stad.

Efter 1800-talets mitt utvecklades Örebro till en viktig industristad, särskilt känd för sin skoindustri. Samtidigt hörde Örebro till de snabbast växande städerna i riket och avancerade mellan 1850 och 1920 från trettonde till sjunde plats i storleksordning. Efter andra världskriget omvandlades Örebro till servicestad med bl.a. regionsjukhus och högskola och har som residensstad samtidigt fyllt viktiga länsuppgifter. Folkökningen har under de senaste decennierna varit måttligare, men Örebro har (med förorter) ändå behållit en plats bland landets tio största tätorter.