Varbergs historia

Ett brev från 1343 ger det första säkra belägget för staden, ursprungligen benämnd Getakär. Vid 1400-talets början antogs namnet Varberg efter den närbelägna fästningen. Det ursprungliga Varberg hade en blomstringsperiod till 1400-talets mitt, då en parallellstad kallad Ny-Varberg, tidigast omtalad 1443, anlades; gamla Varbergs stadsprivilegier drogs dock in först 1578.

Ny-Varberg flyttades på 1610-talet efter Kalmarkrigets förödelse till Platsarna nära fästningen. Efter en våldsam brand 1666 flyttades staden ännu en gång, till sin nuvarande plats. Varbergs funktion som fästningsstad och gränsstad (före 1645) är en förklaring till dess instabila urbanisering, men Varberg var också en viktig exporthamn för skogs- och boskapsprodukter från västra Sverige och med ca 1 450 invånare omkring 1770 Hallands största stad.

Varbergs tillväxt från ca 1800 kan betecknas som medelstark. Näringslivet, som tidigare profilerats av handel och sjöfart, fick under 1900-talet en alltmer industriell prägel. Alltsedan början av 1800-talet har Varberg varit en av västkustens främsta badorter.