Kommunerna 1955: Boteå landskommun

En ytlig presentation utan alltför mycket siffror.
Kommunen kom till den 1 jan. 1952 genom tvångsäktenskap mellan kontrahenterna Boteå, Styrnäs, Överlännäs och Sånga. Alldeles bortsett från att evenemanget därigenom borde ha fått större helgd över sig, måste man beklaga, att vi inte kunde hålla kyrklig vigsel samtidigt som den borgerliga. Kommunen har fyra församlingar i två pastorat. Folkmängden är c:a 3700. Befolkningsunderlaget är vikande. Minskningen under 1954 var 50 personer. Åldersfördelningen är oförmånlig. Kommunens bidrag till inkomstprövade pensionsförmåner kräver under innevarande år en utdebitering på c:a 2:- kr. pr skattekrona. Boteå kunde år 1952 ståta med att ha den högsta sammanlagda kommunala utdebiteringen i landet. De senaste årens gynnsammare taxeringsutfall har gjort, att vi ansett oss ha råd undvara detta rekord.
Det ekonomiska utgångsläget är sålunda inte det allra bästa, men kommunalmännen ha för den skull inte satt sig ned att "sörja såsom de där intet hopp hava." Den första stöten för en annan tingens ordning har satts
in på bostadsfronten. Bättre bostäder, bättre trivsel. Folk som "vålar"" sig om att förbättra sina bostäder flyttar inte. Kommunen hade under åren 1953 och -54 det största antalet bostadsförbättringslåneärenden av alla länets kommuner hos länsbostadsnämnden i Härnösand. Under 1954 utbetalades genom kommunalkassan c:a en halv million kronor i egnahems- och förbättringslånemedel. Förbättringarna gäller framförallt vatten och avlopp. På det området kan man säga, att det skett en revolution under de senaste åren. Vattenanskaffningen sker i stor utsträckning genom djupborrning med kommunens eget borrningsaggregat och utan ruinerande kostnader vare sig för
kommunen eller de enskilda.
Vi bygger för framtiden även på annat sätt. Investeringarna i byggnationer för skolväsendets behov uppgår sedan indelningsändringen till i runt tal en million kronor. Ett pensionärshem om 16 lägenheter har uppförts och vi planerar f.n. ytterligare ett med 17 lägenheter, som inom parentes sagt skall byggas i småhus med två lägenheter i varje. Vi står också i begrepp att påbörja uppförandet av ett ålderdomshem med 30 vårdplatser.
Kommunens förnämsta skatteobjekt är inkomsten av skogshantering och jordbruk. Tyvärr måste en alltför stor del av lönearbetarna ta sin inkomst från arbete utom kommunen. De enda industrier vi har är Björkå A.B. som har sitt huvudkontor och en del av sina skogsdomäner inom kommunen, men sina förädlingsindustrier därutanför, samt Utnäs Tegelbruk, som sysselsätter c:a 25 arbetare. Med vetskap om att de centrala myndigheterna i sina planeringar för industrilokalisering inte värdigas räkna med kommuner av Botels typ, får vi försöka uppmuntra tillkomsten av mindre hantverksmässiga industrier, som kan ge sysselsättning och bryta näringslivets ensidiga inriktning här. Sådana aspirationer måste bli ledmotivet i vår kommunala politik för den närmaste framtiden.
Förvaltningen är baserad helt och hållet på de förtroendevalda kommunalmännens arbete. Det vore väl på sin plats att tillägga; och på den hjälp, som dessa får från Kommunförbundet, främst från dess bokförings och revisionsavdelning. Kommunalnämndens ordförande är tillika kommunalkassör. Expeditionen skötes av tre heltidsanställda och en deltidsanställd. Endast skrivbiträdet har löneklassgraderad lön; de övriga årsarvoden. Kommunalexpeditionen handhar förutom den centraliserade kassaförvaltningen även socialregisterföringen, den statliga egnahemslåneverksamheten, bostadsbyggnadsstatistiken och tusen och en andra saker. Kommunalexpeditionen är inte någon gynnsam plats för inåtvänd navelbeskådande kontemplation.
"Kvartetten som sprängdes" gick sitt öde till mötes då medlemmarna knöt hymens band. Del är inte alltid som äktenskapet behöver få denna förödande effekt på sammanhållningen. I vårt fall kan det nog sägas, att
marriaget åstadkom en kvartett, som, från början tämligen jämspelt, också har blivit synnerligen samspelt. Då den nya kommunbildningen inte resulterade i någon som helst differentiering av näringslivet, betraktade vi inte förbindelsen som något glänsande resonemangsparti och våra känslor inför föreningen var svala. Det är dock ingen idealisering av förhållandet, om man säger, att våra problem nu är gemensamma och att kommunen har blivit en enhet på de få år som gått. Vi lär av det förflutna, vi trivs i nuet och vi arbetar och planerar med blicken mot framtiden.
Kommunalfullmäktiges ordförande och kommunalnämndens ledamöter vill skriva under på det som här har sagts.

De två medföljande bilderna från kommunen har tecknats av en bygdens son, som f.ö. är kommunalman även han. Den övre bilden visar utsikten över Ångermanälven från Styrnäsgården. Älven har inte längre någon betydelse som trafikled här uppe. Vi minns med saknad de fina älvbåtarna Strömkarlen, Turisten och vad allt de hette. Den är dock fortfarande den stora kungsådern för timrets gång ut till sorteringsverk och förädlingsindustrier. Millionerna följer timrets väg. Ingendera vänder åter.
Den sovande idyllen underst är från Gålsjö gamla järnbruk, som fick sina bruksrättigheter år 1703. Kungabrevet var undertecknat av "hjältekonungen" på något polskt slagfält. Under brukets glansdagar företedde tillverkningen en rikt varierad provkarta på stångjärns och manufaktursmide. Bruksdriften upphörde på 1800- talet, men de gamla, fina smedtraditionerna ha levat kvar till innemot våra dagar. Den siste av den gamla wallonstammen hanterade släggan ännu vid 90- års åldern. Han hade då arbetat i smedjan i 75 år. 1775 var invånarantalet i bruksförsamlingen 77, 1954 var befolkningstalet 44. De nuvarande ägarna, Björkå AB, vårdar med pietet de få kvarvarande lämningarna från ett svunnet utvecklingsskede i bygdens liv.