Kommunerna 1955: Grundsunda landskommun

har tyvärr aldrig förunnats att se Dig som sin gäst. Låt oss nu i ord och bild få visa Dig något om denna kustkommun i Västernorrland.

Den dylliskt belägna 1200-talskyrkan på Grundsundavallen vittnar om bygdens gamla kultur. När den kyrkan byggdes, var det Gideälvens, Husåns, och havets fisk, den då orörda skogens villebråd och den primitivt brukade jorden, som gav försörjning.
Men med norrlänningens sega energi har Grundsundas folk givit utveckling åt sin bygds ekonomiska och kulturella liv. Genom förbättrade brukningsmetoder har man avvunnit jorden mera. Skogen har fått ge sitt tillskott. Men förädlingen av skogens produkter har blivit den huvudsakliga försörjningskällan.

Husums sulfatfabrik med 800 anställda är nu kommunens lilla guldgruva.
Fabriken ägs av Mo och Domsjö Ab och tillverkar en högklassig pappersmassa, som från den utmärkta hamnen sändes till fjärran länder.
Pappersmasseindustrin ger med kontinuerlig drift och jämn sysselsättning goda arbetsinkomster, varav följer ett gott skatteunderlag för kommunen. När massaindustrins vinstutveckling är som mest gynnsam, svarar dessutom fabriksägaren för mera än 50 % av kommunens skatteunderlag.

Av kommunens 4400 invånare bor ungefär hälften inom tätbebyggelsen vid fabrikssamhället Husum. Tvätt- och badinrättningen kan ses som en service för i första hand dem. Med stöd av Mo och Domsjö Ab, eller "bolaget" som man säger i Grundsunda, har detta miljonbygge klarats utan skuldsättning.

Pensionärshem byggs och behövs. 24 lägenheter är färdigställda, 16 är under byggnad ooh ytterligare 8 skall det bli inom kort. Av befolkningen är 9 % nu över 65 år, men om 15 år torde c:a 14 "höra till den åldersgruppen, så nog kommer lärenheterna till god nytta.

Åderdomshemmet i Önska blir inte överflödigt för att det byggs pensionärshem.
Ett 20-tal åldringar får sin omvårdnad på det trivsamma och vackert belägna hemmet, som även svarar för kosthållet till det närbelägna kronikerhemmet.