Kommunerna 1955: Nors landskommun

Norsbron, Nors kyrka.

NORS KOMMUN, VÄRMLAND.
Ur en sockenbeskrivning.
När uppkom den första sockenmenigheten i Nor? Något exakt svar på denna fråga kan icke lämnas. Man kan icke ens angiva århundrade med bestämdhet. Möjligt är, att sockenbildningen skett redan under tiohundratalet. Denna förmodan grundar sig på, vad den lärde biskop Adam av Bremen skriver i sin stiftskrönika från omkring år 1075. Han berättar där om biskop Adalvard i Skara stift, dit Värmland i äldre tider hörde, att denne blev bortdriven från Sverige av hedendomens försvarare. Adalvard blev dock snart återkallade, så olyckor inträffade, som man satte i samband med hans förjagande. Biskop Adam skriver: "Då denne (Adalvard) framkommit till Sverige mottogs han av alla med så stor iver att han vann åt Kristus hela det värmländska folket." Detta uppgives ha skett vid tiden för sveakonungen Edmund den gamles död omkring år 1060. Kristningen av alla värmlänningar har väl icke gått så snabbt som den gode Adam av Bremen uppger. I bygderna kring Vänern, som hade goda förbindelser över sjön med Västergötland kan dock missionsarbetet ha burit frukt redan under tiohundratalet. Möjligt är också, att de första kyrkorna byggts vid samma tid. Då Nors kyrka är moderkyrka i kontraktet och moderkyrkorna regelmässigt äro de äldsta, kan kyrka ha funnits i socknen redan före 1100-talets början. Den första kyrkan i Nor var nog varken stor eller märklig. Kanske såg den ut som kyrkorna i Hammarö eller Södra Råda, som byggts under tidig medeltid, en liten rödmålad träkyrka. Den nuvaradde kyrkan byggdes under 1790-talet. Den ligger på en plats, där bygdens folk begravde sina döda redan under förkristen tid. Den kyrka i Nor, som revs 1798, var då av gråsten med långhus med platt trätak inuti, 8-kantig koravslutning och en liten välvd sakristia mitt på kyrkans norrsida och torn i väster.

Parti av Norsälven.

Bygden visar ett mjukt böljande peneplan med en högsta nivåskillnad av drygt 100 meter. Högsta punkten Stutakleven ligger i Nors sydvästra del intill gränsen mot Grums. Den höjer sig till 154 meter över havsytan och 110 meter över Vänern. Därnäst högsta punkten ligger norr om Bryngelsrudsmossen. Riisåsen dominerar den centrala slättbygden och når upp till 122 meter, 78 meter över Vänern.
Landskapet bär det mellansvenska insjölandskapets drag med granen som dominerande träd på lerområdena i väster och tall på sandmoar, moränmarker och berg i öster. I Norsälvsdalgången och kring vänervikarna råder lövträden, främst björk, asp, rönn, lönn och al. Här växer även hassel på spridda lokaler. Stänk av oxel, ask, blåhägg och vildapel förekommer. På öarna och i kustbandet i Segerstad men även i inbygden både i Nor och Segerstad finnes björbärsfällen.

Strandparti vid Vänern.

AB Svenska Rayons konstsilkesfabrik, Vålberg.

BEFOLKNING

Då Nors och Segerstads socknar den 1 januari 1952 bildade en ny kommunal enhet var invånarantalet i Nors socken 4590 personer. Förändringarna sedan år 1850 åskådliggöres av följande

Befolkningsstocken är icke idealiskt sammansatt. Industrien, som dominerar näringslivet i Nor, sysselsätter huvudsakligen män. Härigenom och genom jordbrukets motorisering har orten dragit till sig manlig arbetskraft och stött ifrån sig den kvinnliga. År 1945 fanns i socknen 1133 (101) män på 1000 (100) kvinnor.

Industrien betydelse klargöres av följande siffror över yrkesgrupperna år 1945.

Efter denna tid torde industrins procentuella andel ytterligare ha ökat, till följd av minst motsvarande minskning av jordbruksbefolkningen.

Timmerlyftverket vid kraftstationen i Edsvalla.