Enköpings historia

Enköping kan beläggas som kyrklig centralort redan vid 1100-talets mitt, men staden framträder säkert först vid mitten av 1200-talet. Enköpings framväxt hade sin bakgrund i den expanderande mellansvenska bergshanteringen. Tjugondedagsmarknaden i staden var en viktig begivenhet som spelade såväl politisk som ekonomisk roll. Stadens näringsliv baserades på järnhandeln mellan Bergslagen och Stockholm, men konkurrensen från de större grannstäderna Arboga och Västerås var hård.

På 1700-talet var Enköping en agrar köpstad främst inriktad på livsmedelsmarknaden i Stockholm, som man försåg med spannmål och rotfrukter. Enköping hade på 1700-talet en befolkning på drygt 1 100 invånare.

Enköpings relativt lugna utveckling som handels- och servicestad, där köksväxtodlingen (bl.a. pepparrot) fortsatte att spela stor roll, växlades mot ett högre tempo under 1800-talets senare del. Flera industrier etablerades, främst i raden Bahco med bl.a. fläkt- och verktygstillverkning. Kombinationen av industri- och serviceort, som har präglat utvecklingen i Enköping under 1900-talet, har periodvis inneburit jämförelsevis mycket stark expansion.