Filipstads historia

Filipstad har sin bakgrund i en senmedeltida marknadsplats, senast från 1606 lokaliserad till platsen för Filipstad, som hade sjövägsförbindelse med Vänern. År 1611 fick Filipstad stadsrättigheter, och staden uppkallades efter Karl IX:s son Karl Filip.

Filipstad var en typisk bergslagsstad, som bl.a. handlade med råjärn. Staden uppnådde under 1600-talet dock aldrig ställning som stapelstad (hamn för direktexport) för järnet; däremot utvecklades redan vid slutet av 1600-talet en verkstadsindustri (Spångs mekaniska verkstad). Filipstad antas vid denna tid ha haft ca 1000 invånare, men efter en stor brand 1694 förföll staden. Den förlorade 1695 sina stadsrättigheter, och invånarna fick order att flytta till Kristinehamn.

Filipstad fick 1720 ställning som köping, med en begränsning till 60 hushåll, men återfick 1835 sina stadsprivilegier. Redan dessförinnan hade den moderna utvecklingen tagit sin början i Filipstad, främst genom järnvägs- och kanalbyggen.