Jönköpings historia
Jönköping grundades troligen under Magnus Ladulås tid som en centralort för handel och en politisk knutpunkt riktad mot Danmark i söder. De äldsta beläggen går tillbaka till 1270- och 1280-talen. En gynnsam privilegiepolitik från kronan och ett allmänt ekonomiskt uppsving gav goda tillväxtbetingelser.
Under 1400-talet hade Jönköping utvecklats till en medelstor stad med kanske 1000 invånare. Handeln baserades då på export av animalieprodukter och oxdrifter till Bergslagen.
Genom sitt strategiska läge drogs Jönköping in i maktkampen om den nordiska unionen och utsattes för upprepad förstörelse och brand. År 1612 flyttades den då brända staden, och den nya staden fick kungliga privilegier 1614 och 1620.
Befolkningsutvecklingen hade stagnerat under senmedeltid och 1500-tal, men en ny expansion kan skönjas från 1590-talet. Arbetet med att bygga om det tidigare franciskanklostret till ett kungligt slott med befästningsverk skapade i förening med en merkantilistisk stödpolitik en gynnsam ekonomisk grogrund. Folktalet ökade långsiktigt till ca 2 500 vid 1600-talets slut.
När Skåne, Halland och Blekinge efter freden i Roskilde 1658 blev svenska förändrades dock Jönköpings förutsättningar. Stadens militära roll föll bort, men förlusten kompenserades delvis av att Jönköping från 1634 blev administrativt länscentrum och säte för Göta hovrätt. Dock blev 1700-talet ett stagnationens sekel i Jönköpings historia; bl.a. blev slottet 1737 ödelagt genom vådeld. Staden hade ännu år 1800 inte över 3000 invånare.
1800-talets Jönköping är känt som liberalernas och tändstickornas stad. Åren 1843-72 utkom det liberala Jönköpingsbladet, och 1845 grundades Jönköpings tändsticksfabrik. I båda projekten var J.E. Lundström en drivande kraft.
Ända in på 1880-talet tillhörde Jönköping rikets mest expansiva städer. Göta kanals tillkomst (1822-32) gynnade köpenskap och sjöfart. Efter utbyggnad av hamnen vid 1800-talets mitt och järnvägsförbindelser (med Falköping 1863 och Nässjö 1864) växte ett relativt rikt fabriksväsende fram med bl.a. pappersbruk och gjuteri.
Tillväxttakten har efter 1885 varit långsammare. Genom en livskraftig verkstadsindustri och viktiga centralortsfunktioner har Jönköping dock försvarat platsen som en av rikets tio största tätortsregioner.