Karlskronas historia
Karlskrona grundades 1680 som huvudbas för den svenska flottan och blev 1683 residensort för landshövdingen. Till en början gick inflyttningen trögt, men från slutet av 1680-talet intensifierades byggandet av staden och flottstationen.
Expansionen blev snabb. Varvet, då landets största industriföretag, hade 1711 ca 1100 anställda. Vid 1700-talets mitt hade invånarantalet passerat 10000. Karlskrona var då en betydande stapelstad i sydöstra Sverige och rikets tredje stad, klart distanserad av Stockholm men ungefär lika stor som Göteborg. Staden var starkt präglad av kronans närvaro, och befolkningen bestod till ca 2/3 av amiralitetets folk.
Gustav III:s kraftiga satsning på flottans utbyggnad medförde en avsevärd högkonjunktur, som dock bröts av branden 1790 och som något senare följdes av påtaglig ekonomisk stagnation.
Vid 1800-talets slut upplevde staden ånyo en blomstring i samband med örlogsflottans utveckling, järnvägarnas tillkomst och grundandet av en rad industrier. Gradvis har dock Karlskrona dalat i stadshierarkin och finns nu bland de 20-30 största tätorterna.
I förhållande till den tidigare kraftigt dominerande militära inriktningen har efter hand har ett mer varierat näringsliv växt fram. Efter 1930 har en betydande industriell utbyggnad ägt rum, samtidigt som Karlskrona utvecklats till en modern serviceort för ett vidsträckt omland.