Lyckseles historia

Lycksele har varit huvudort för södra Lappland sedan 1600-talet och är en av landskapets äldsta tätorter. Orten fick sina första stadsstadgor 1884 och därmed karaktär av municipalsamhälle. År 1900 uppgick folkmängden till ca 900 personer, och den hade nästan fördubblats när Lycksele 1929 blev köping.

Lycksele fick 1946 stadsrättigheter och var då med sina ca 2 900 invånare en av Sveriges minsta städer. Utvecklingen därefter har varit tämligen dynamisk och baserad på en kombination av huvudsakligen skogsanknuten industri, handel och annan service för ett vidsträckt omland.