Marstrands historia

Det äldsta tecknet på urbanisering i Marstrand går tillbaka till 1291, då franciskaner i Marstrand omnämns. Sannolikt har staden, som då tillhörde Norge, vuxit fram under 1200-talet i samband med det högmedeltida sillfiskets expansion. En ny rik fiskeperiod inträffade under senare delen av 1500-talet.

Efter övergången till Sverige 1658 byggdes Karlstens fästning intill Marstrand. Under skånska kriget (1675-79) erövrades staden och fästningen 1677 av norska trupper. Efter stagnation under 1600-talet kom ett nytt uppsving för Marstrand p.g.a. det stora sillfisket under 1700-talets senare del; till detta bidrog att Marstrand 1775 blev frihamn. Ännu på 1770-talet var Marstrand dock en liten stad med färre än 1000 invånare.

Efter 1700-talet följde stagnation och vikande folkmängdstal. Svag tillväxt med flera nedgångsperioder har fortsatt att prägla Marstrand, som 1970 var Sveriges minsta stad med färre invånare än vid 1800-talets inledning. Marstrands läge har bidragit till denna utveckling; staden saknar järnväg och fick först 1942 landsvägsförbindelse med fastlandet. Sedan 1822 har Marstrand varit en av västkustens främsta badorter. Andra vattenanknutna näringar av vikt har varit sjöfart, fiske, varv och båtbyggeri.