Norrköpings historia
Norrköping har sitt ursprung i en by som sannolikt blivit stad under förra hälften av 1300-talet. Det äldsta omnämnandet av "byamännen" i Norrköping kan beläggas 1350. Det medeltida Norrköping var en liten stad baserad på fiske, kvarndrift och jordbruk.
Från 1500-talets mitt började en lång period av uppsving som framför allt var knuten till det östgötska bergsbrukets expansion och Sveriges växande roll som militär stormakt. Norrköpings befolkning ökade från ca 700 invånare på 1570-talet till ca 5000 vid 1600-talets mitt. Norrköping blev produktionsort för vapentillverkning (Holmens bruk) och utförselhamn för den växande stångjärnsexporten från östgötabergslagen (med Finspångs bruk som huvudort).
Expansionen kulminerade under den s.k. De Geer-tiden på 1620- och 30-talen, då järnbruk och vapentillverkning levde högt på Sveriges inträde i trettioåriga kriget. Från 1600-talets mitt till frihetstidens början avstannade utvecklingen i Norrköping. Den minskande betydelsen av vapentillverkningen kompenserades inte av en expansiv textilmanufaktur. Först efter "rysshärjningen" och branden 1719 återhämtade sig Norrköping, och expansionen fortsatte 1700-talet igenom, bl.a. gynnad av goda konjunkturer för det östgötska bergsbruket. Omkring 1800 hade Norrköpings folkmängd ökat till nära 9000.
Under 1800-talets första del ägde en mycket hastig tillväxt rum i Norrköpings fabriksväsende, särskilt klädestillverkningen, och antalet fabriksarbetare ökade mellan 1805 och 1855 från ca 800 till över 3 200. Av stor betydelse blev från 1866 utbyggnaden av järnvägsförbindelser.
Norrköping framstod en tid som Sveriges främsta fabriksstad med över 80 % av rikets ylleproduktion, samtidigt som folkmängden ökade raskt. Norrköping var mellan 1840 och 1870 rikets tredje största stad, vars prägel av fabriks- och textilstad, främst ylleindustri, bestod långt in på 1900-talet. Även pappersindustrin fick genom Holmens bruk en framträdande plats. Över 50 % av befolkningen var industriellt sysselsatt ännu 1950. Handel och sjöfart har sedan gammalt varit av stor betydelse, och Norrköping har varit en av östersjökustens viktigaste hamnstäder.
Textilkrisen på 1940- och 50-talen slog hårt mot staden, där de gamla textilfabrikerna försvann en efter en. Näringslivet omgestaltades och blev efter hand alltmer tjänsteinriktat, vartill utlokaliseringen till Norrköping av flera centrala ämbetsverk bidrog. Industrins sammansättning blev mer varierad. Befolkningsökningen har gått i relativt långsam takt under 1900-talet. Redan 1870 passerades Norrköping av Malmö, fjärdeplatsen behölls fram till 1970 men därefter har flera städer befolkningsmässigt passerat Norrköping.