Nyköpings historia

Ett franciskankloster från 1280-talet är det tidigaste säkra tecknet på Nyköping som stad, men arkeologiska indikationer antyder permanent bebyggelse på platsen från tidig medeltid; karaktären på denna bebyggelse är dock oklar. Runt en föregångare från 1100-talet byggdes vid 1200-talets mitt borgen Nyköpingshus, som så småningom blev centrum för en stor förvaltningsenhet. Som rikspolitisk maktbas spelade staden och borgen en viktig roll; här ägde t.ex. Nyköpings gästabud rum 1317.

Åren 1568-1622 var staden och Nyköpingshus centralpunkter i det hertigdöme som styrdes av hertig Karl (sedermera Karl IX) och senare hans son Karl Filip. Fursteförvaltningen i Nyköping innebar en ekonomisk och befolkningsmässig höjdpunkt för staden, som då var en av rikets större städer med ett invånartal som sannolikt inte mycket understeg det tidiga 1800-talets ca 2 300 invånare. Nyköping blev 1634 residensstad för Nyköpings län, sedermera Södermanlands län.

Nyköping var en ansenlig fabriksstad redan i början av 1800-talet med bl.a. klädesfabriker, varv och bruk. En ny och mer diversifierad industriell epok inleddes mot slutet av 1800-talet. Den åtföljdes av en jämfört med andra städer stark befolkningsökning fram till ca 1920. Ännu 1950 sysselsattes mer än 50 % av befolkningen inom industrin, men därefter har handel och service i högre grad än industrin präglat Nyköping. Funktionen som residensstad och centralort för ett rikt omland har varit en viktig del i den utvecklingen.