Nynäshamns historia

Villasamhället Nynäshamn växte fram vid ett gynnsamt hamnläge i Ösmo socken på Södertörn och fick 1901 järnvägsförbindelse med Stockholm. Folkmängden ökade från 100 till drygt 1700 invånare fram till 1911, då Nynäshamn bröts loss ur Ösmo socken och bildade egen köpingskommun. Folkmängden hade ökat från 100 till drygt 1700 sedan Nynäshamn vid sekelskiftet fått järnvägsförbindelse med Stockholm. Från huvudstaden till den nya köpingen flyttade Televerkstäderna.

Nynäshamns industriella prägel stärktes ytterligare efter 1928 genom Johnsonkoncernens oljeraffinaderi. Köpingen utvecklades raskt och hade runt 6800 invånare när den fick stadsrättigheter år 1946. Då var 2/3 av befolkningen sysselsatt i industrin med raffinaderiet som dominerande företag. Nynäshamn har dessutom varit en viktig hamnstad.

Nynäshamn växte fram som ett villasamhälle i samband med att hamnen och Nynäsbanan tillkom 1899-1901. Redan tidigt planerades Nynäshamn i tre delar. Den norra delen reserverades för industriverksamhet, och här byggdes arbetarbostäder i anslutning till industrianläggningarna. Numera är arbetarbostäderna rivna och här finns en blandad bebyggelse. I den mellersta delen, som bl.a. innefattar ön Trehörningen, uppfördes villor (i huvudsak bebodda av personer ur Stockholms borgerskap), ett kasino och ett badhotell.

I dag finns endast några stora villor och kasinobyggnaden (numera Riksförsäkringsverkets sjukhus) kvar. Den södra delen planerades som en elegant villastad. Planerna genomfördes aldrig och det dröjde ända till 1950-talet innan byggnationen tog fart. I dag består området av blandad bebyggelse med tonvikt på villor och radhus.