Skanör-Falsterbos historia

Skanör med Falsterbo, består av de sammanväxta städerna Skanör och Falsterbo.

Skanör

Den äldsta bebyggelsen dateras till 1000-talet. Från mitten av 1100-talet blev Skanör huvudort för Skånemarknaden, med en storhetstid under 1200- och 1300-talen men av gradvis minskande betydelse under senmedeltiden; permanent stadsbebyggelse är belagd från 1300-talet. På Skanörs vidsträckta marknadsområde bedrev köpmän från Nordeuropa handel under höstmånaderna fram till mitten av 1500-talet.

Skanör är en av Sveriges minsta städer, präglad av sjöfart och fiske; det förenade Skanör-Falsterbo hyste 1850 fler invånare än 1960. Sedan 1960-talet har Skanör, alltmer integrerat med Malmö, präglats av stark inflyttning och stor utpendling.

Falsterbo

Det äldsta Falsterbo kan via arkeologiskt och skriftligt källmaterial dateras tidigast till början av 1200-talet. Jämte det närbelägna Skanör blev Falsterbo under medeltiden huvudort för Skånemarknaden. Under senmedeltiden överflyglade Falsterbo Skanör som den mest betydande marknadsorten.

Marknadsverksamheten dominerades av de nordtyska hansestäderna, framför allt Lübeck, som redan under 1200-talet innehade rättigheter i Falsterbo. Dessa städer fick i förläning av danska kronan särskilda områden, s.k. fiter, där de hade rätt att bedriva handel under marknadstiden. I marknadsområdet ingick förutom fiterna ett stort fiskeläge, beläget utmed stränderna mot Öresund. I Falsterbo fanns under medeltiden även en permanent stadsbildning, belägen i öster utanför marknadsområdet. Som stad i formell mening kan Falsterbo beläggas tidigast vid 1300-talets mitt.

Falsterbo förlorade i slutet av 1500-talet sin betydelse i samband med att marknaden avvecklades. Vid samma tid flyttade stadsbebyggelsen inåt land, främst p.g.a. en tilltagande flygsandsdrift. Orten levde kvar under senare århundraden med formellt bibehållna stadsrättigheter, dock under gemensam förvaltning med Skanör. I praktiken var Falsterbo då inte mer än ett mindre fiskeläge..