Skaras historia

Skara är en av Sveriges äldsta städer, men dess uppkomst är dunkel. Adam av Bremen nämner på 1070-talet Skara som en betydelsefull stad ("magna civitas"), då han skildrar stiftets uppkomst ca 1020. Detta har tolkats som att tätorten Skara existerat under Adams tid men inte på 1020-talet. Det är dock sannolikt, men inte belagt, att Skara även före 1070-talet haft centralortsfunktioner, kanske som kult-, marknads- och tingsplats. Trakten är fornlämningsrik, och Skara låg centralt mellan flera vägmöten; tätorten växte troligen fram genom samspelet mellan kyrka, kungamakt och köpenskap.

Kungamakten representerades under medeltiden av borgen Gälakvist; på 1580-talet uppfördes kungshuset Skaraborg, förstört av danskarna 1612. Den medeltida katedralskolan blev 1641 gymnasium, och 1775 grundades Veterinärinrättningen. Under 1700-talet kunde gymnasieeleverna utgöra 40-50 % av stadens ca 500 invånare.

Skaras moderna utveckling har främst formats av dess roll som stifts- och skolstad samt centrum för en rik jordbruksbygd. Industrin har varit svagare företrädd än genomsnittligt, vilket bidragit till att ge Skara en i jämförelse med andra svenska städer relativt långsam befolkningsökning.