Sundbybergs historia

I Bromma socken växte Sundbyberg på 1870-talet fram som stationssamhälle och industriort längs Västeråsbanan. Samhället blev 1888 köping och 1927 stad, då med cirka 8000 invånare. Orten har bevarat sin industriella prägel med företag som bl.a. Sieverts Kabelverk, Asea-Graham och Marabou. Sundbyberg är en av Stockholms äldsta förorter, och har bebyggelsemässigt växt samman med huvudstaden under efterkrigstiden.

År 1876 öppnades järnvägsförbindelsen Stockholm-Sundbyberg. Stationshuset lokaliserades invid Sundbybergs gård, och på gårdens mark började genast tomtstyckning för en arbetarförstad. År 1899 fastställdes Sundbybergs stadsplan, vilken består av rutkvarter kring den raka Storgatan (senare omdöpt till Sturegatan). Åren 1928-59 hade Sundbyberg spårvägslinje via Råsunda och Haga in till Stockholm. Numera har Sundbyberg stationer på tunnelbanenätet samt pendeltågsstation.

Bebyggelsen består till stor del av flervåningshus. Den nyaste stadsdelen (invigd 1982) är Rissne, dit kommunalhuset förlagts. Industrin dominerades tidigare av Marabou chokladfabrik, där Ivar Tengbom var huvudarkitekt för de äldre byggnaderna.