Torshällas historia

Torshälla utvecklades sannolikt till tätort ca 1300 eller kort dessförinnan. Som centralort för den bördiga Rekarnebygden går dess betydelse dock längre tillbaka; namnet kan tyda på att platsen spelat en roll i förkristen kult.

Läget vid en vattentröskel i Eskilstunaån skapade från 1200-talet goda förutsättningar för kvarndrift och vattensmide, liksom för omlastning av varor mellan Hjälmaren och Mälaren. Torshälla fick stadsprivilegier 1317 och fungerade under 1300-talet som förvaltnings- och uppbördscentrum för Rekarne. Från slutet av 1500-talet är två stora årsmarknader belagda, men de var sannolikt av äldre ursprung.

Åren 1595-1610 anlades en kanal mellan Hjälmaren och Mälaren, som dock snart förföll och ersattes av Hjälmare kanal. I början av 1600-talet anlades ett smidesverk öster om ån, men ökande konkurrens från Eskilstuna försämrade betingelserna för Torshällas fortsatta utveckling. Att 58 av stadens gårdar förstördes i en brand 1798 försämrade ytterligare läget för en stad som på 1770-talet endast hade drygt 600 invånare.

Hantverk förblev länge den viktigaste näringsgrenen. Från 1800-talets senare del har dock industrin dominerat och som mest sysselsatt 3/4 av befolkningen; störst av företagen har det 1829 grundade Nyby bruk (nu uppdelat på flera företag) varit. Torshälla har genomgående tillhört landets mindre städer men har periodvis haft en stark tillväxt, särskilt i slutet av 1800-talet och under efterkrigstiden.