Uppsalas historia
Den nuvarande staden hade under yngre järnålder och tidig medeltid en föregångare i det längre norrut belägna Uppsala (nuvarande Gamla Uppsala), som 1164 upphöjdes till svenskt ärkebiskopssäte. De äldsta arkeologiska lämningarna i nuvarande Uppsala går tillbaka till sent 1100-tal. I början av 1200-talet växte ett urbant samhälle fram vid Fyrisåns mynning, först benämnt Östra Aros. I skriftliga källor omnämns gator 1231 och anläggandet av ett franciskankonvent 1247. Bebyggelsen tillkom möjligen av maktpolitiska skäl på kungligt initiativ och har sannolikt anlagts på kunglig mark. Platsen var också vald med tanke på sjöförbindelse med Mälaren. Stadsbildningen sköt fart under 1200-talets senare del: ärkesätet flyttades dit på 1270-talet, och en livlig kyrkligbyggnadsverksamhet inleddes.
Stora donationer till kyrkan skapade goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Uppsala utvecklades till en tvådelad stad, med en kyrkostad i huvudsak väster om Fyrisån och en borgerlig köpstad öster därom. År 1477 grundades universitetet. Reformationen medförde omfattande förändringar i Uppsalas sociala och ekonomiska struktur: kyrkojorden drogs in till kronan, och även universitetet tvingades gå på sparlåga. Kungens maktställning manifesterades i det 1549 påbörjade slottsbygget.
Kyrko- och lärdomsstaden upplevde en renässans genom stora kungliga godsdonationer på 1620-talet, och Uppsala kom under stormaktstiden närmast att erhålla ställning som ett slags rikets andra huvudstad. Här låg förutom ärkesätet den kungliga akademin; riksdagar och hov vistades ofta i Uppsala, och kungar kröntes och begravdes i domkyrkan.
Den borgerliga köpstaden fick inte samma dominerande roll. Uppsalas handel hade förgreningar långt upp längs Bottniska viken, men konkurrensen från Stockholm hämmade köpenskapen. Ännu på 1770-talet var dock Uppsala en av rikets viktigare städer med ca 4000 invånare.
Universitetet präglade i hög grad Uppsala under 1800-talet, tillsammans med rollen som ärkesäte och länscentrum. Även hantverket var välutvecklat. Efter decennier av stagnation ökade tillväxten under 1830-talet. Utvecklingen stimulerades ytterligare av att en järnväg till Stockholm öppnades 1866, varefter ett modernt stadsbyggande påbörjades.
Befolkningsökningen mellan 1880-talet och 1920-talet var tämligen långsam, men därefter har Uppsala tillhört rikets mest expansiva städer, och har under 1900-talet utgjort ett viktigt industri-, handels- och kommunikationscentrum. Staden har samtidigt bevarat och utvecklat sin gamla näringsprofil, uppbyggd kring universitetet, domkyrkan och de regionala funktionerna inom inte minst länsförvaltning och sjukvård.