Ystads historia

Ett franciskankloster omnämns på platsen antingen 1259 eller 1267. Sannolikt utgjorde det skånska sillfisket i kombination med Hansans östersjöhandel grunden för stadens uppkomst vid denna tid. Ystad var tidigt en framträdande exporthamn med oxar och spannmål som viktigaste stapelvaror, och det är troligt att staden gynnades av oxhandelns expansion från senmedeltiden till 1600-talet.

Under slutet av dansktiden och början av svensktiden (efter 1658-60) utsattes Ystad för flera ockupationer och krigshärjningar. Situationen försvårades än mer av försvenskningspolitiken, felslagna skördar (bl.a. på 1690-talet) och en pest 1712. Under 1700-talet stabiliserades Ystads ekonomiska situation. Den avtagande oxhandeln kompenserades av ökande inrikeshandel med spannmål och ett kraftigt uppsving i sillfisket från 1760-talet. Med en folkmängd runt 2 500 på 1760-talet var Ystad en för svenska förhållanden framträdande stad.

Kontinentalblockaden i början av 1800-talet innebar ett ordentligt uppsving för utrikeshandeln över Ystad, följt av en stark befolkningsökning. Under senare delen av seklet föll dock Ystad tillbaka, bl.a. till följd av dåliga järnvägsförbindelser och Tysklandstrafikens överförande till Trelleborg. Denna långsammare utveckling har fortsatt under 1900-talet. Industrin har varit jämförelsevis svagt företrädd. Ystad har i stället profilerats av handel och service och bevarat rollen som ett viktigt centrum för s.ö. Skånes rika jordbruksbygd men också blivit en omtyckt och välbesökt turistort.