Kommunerna 1955: Hackås landskommun

Från Bjärme. Utsikten över Näkten mot Näs kyrka och Hoverberget.

Hackås, utsikt över Fästedalen.

Från Sunne kyrka. Utsikt mot Frösön.

Hackås kommun i Jämtland är en av de många kommuner, som berördes av den stora kommunsammanslagningen den i januari 1952. De urgamla kommunerna Hackås, Näs och Sunne sammanfördes då till en kommun, som fick namnet Hackås.
En stor del av kommunen gränsar i väster till den från storsjön utgående Bergsviken. I övrigt gränsar kommunen i väster till Bergs kommun, i söder till Haverö kommun i Västernorrlands län och i öster till Revsunds och Brunflo kommuner och Frösö köping. Vid den lilla Åsön i Storsjön sammanstråla Hallens, Rödöns, Frösö och Hackås kommuner. Från nordspetsen vid Åsön till sydspetsen vid medelpadsgränsen är avståndet inte mindre än 75 km. Största landbredden är inte mera än ungefar 16 km. Kommunen är allt så mycket längsträckt. Hackås kommun kan i stort sett karakteriseras som en långsluttande odlingsbygd vid storsjön. Högsta höjden över havet, 446 m., finner man vid den östra gränsen. Därifran sluttar landskapet i böljande vågor ned mot Storsjöns 293 m. över havet. Mitt genom den redan förut smala södra delen av kommunen går den vackra sjön Näkten, som enligt uppgift har en arkipelag på inte mindre än 365 holmar, en holme för envar av årets dagar.
Hackås är alltså en vidsträckt kommun och inom dess gränser rymmas både småbyar och mera tättbebyggda områden, vidsträckta skogsmarker och fruktbara odlingsområden.
Näringslivet är nästan helt baserat på jorden och skogen. Någon omfattande industri finns inte. En del sågverks- och snickeriföretag finnas dock. Några av dessa ha vuxit sig ganska stora och stabila och utgöra en god tillgång ur skattesynpunkt. Närheten till Östersund och den alltmer ökande motorismen har gjort att en del mekaniska verkstäder under senare år tillförts kommunens förut rätt ensidiga näringsliv. Kraftstationsanläggningarna i Billstaån, som är sjön Näktens utlopp till Storsjön, ger elektrisk kraft åt en ansenlig del av Hackås kommun och övriga bygder vid Storsjön och Locknesjön.
Det är alltså jordbruket, som ger större delen av kommunens befolkning dess timliga utkomst. Åkerjorden, som ligger inom det jämtländska silurområdet, är mycket bördig. Jordbruken äro i mycket hög grad mekaniserade och jordbrukarna själva äro framsynta och driftiga. Ofta ha de olika gårdarna gått i arv från far till son i många generationer. Vid en av den svenska radion utlyst tävlan för något år sedan konstaterades att den äldsta släktgården fanns i Hackås. Den hade gått i arv i rätt uppstigande led åtminstone sedan 1394. Sveriges första andelsladugård, Bjärme andelsladugård, finns inom kommunen; ett exempel på jordbrukarnas driftighet och moderna syn på den för modernäringen så aktuella rationaliseringsfrågan.

Läkarmottagningen och läkarbostaden i Fåker. Mottagningen är fullt modernt utrustad. I en närliggande byggnad har kommunen även en fullt utrustad tandpoliklinik.

Nybyggd, tidsenlig folkskolebyggnad i Gillhov vid sydspetsen av sjön Näkten. Vid skolan finnas moderna lärare- och vaktmästarbostäder.

Hackås och länets äldsta folkskolebyggnad. Skolan togs i Bruk den 1 mars 1849 och är efter 106 år fortfarande i bruk. Backens skola.

Av länets förnämsta kultursocknar, Frösön, Rödön, Oviken, Ragunda och Hackås, har Hackås i hög grad sysselsatt forskare och publicister. Läget vid Storsjön, lättillgängligheten och jordens bördighet kom att bli av stor betydelse för kommunens utveckling redan i den tid, som nu försvunnit i sagans dunkel. Genom vissa stormanssläkter, av vilka släkten Skuncke var den förnämsta, blev kommunen under medeltiden något av ett politiskt centrum.
Hackås kyrka, Norrlands märkligaste, är riksbekant. Sakkunskapen daterar dess äldsta del, nuvarande sakristian, till 1000-talet. Enligt traditionen är den uppförd på hednisk mark, på den hedniska tempelplatsen Hof, där den uppfördes av Olav den heliges dotterson, Jöran Karlsson Skunck, som av sin morbroder, konung Magnus den gode, hade sänts till Jämtland.
Hackås kyrka är den enda bevarade kyrkan i Norrland med halvrund korabsid. I denna finnas i ursprungligt skick väl bevarade målningar från 1200-talet, föreställande den heliga Margaretas martyrium. I övrigt har kyrkan en mängd utomordentligt vackra målningar från 1601. Öster om kyrkan går den gamla pilgrimsvägen, på vilken den heliga Birgitta färdades på sin pilgrimsfärd till Nidaros.

Detalj av de väl bevarade målningarna från 1200-talet i den märkliga halvrunda korabsiden i Hackås kyrka.

Skapelsen. Detalj av de många vackra 1600-talsmålningarna i Hackås.

Näs är en gammal bygd. Redan namnet Vij omges av en doft av blod och offer. Märken efter offerplatser finner man där än i dag. Bjärme är ett annat område med många kulturminnen.
En del av de undersökta gravplatserna där ha visat sig vara från Vikingatiden. Hackås är för övrigt mycket rik på gravhögar. Stormansgården Kungsnäs är en annan minnesrik plats. Får man tro legenden, så funno kung Magnus Eriksson och visans drottning Blanka av Namur vägen till Kungsnäs, när de med sina två barn vid påsktiden 1350 flydde norrut till Jämtland undan den förhärjande digerdöden. Kungsnäs är nu en efter moderna metoder rationellt bedriven lantgård.
Norra delen av kommunen, före detta Sunne kommun, är även den rik på historia. En vinterkväll 1178 blev en långt talrikare jämthär på ett sorglustigt sätt besegrad av en liten skara utsvultna och halvnakna birkebeinare. Deras anförare var en färöisk äventyrare, som sedermera blev kung i Norge, Sverre Sigurdsson. Slaget utkämpades på Lillsundet, ett sund mellan fastlandet och Andersön. Sundet blev alltså en historisk plats och måhända har socknen fått sitt namn i anlednlng därav.
Efter segern över jämtarna befallde Sverre att det på en plats i närheten av Lillsundet skulle resas ett kapell till hans och Norges ära. Vissa andra jämtländska kommuner blevo ålagda att deltaga i kostnaderna för byggandet och underhållet av kapellet. Detta gällde t .ex. Bräcke och Brunflo socknar. Denna form av beskattning, det s.k. Sundamålet, var tydligen en mindre älskad form, eftersom landets styresmän då och då i bekymrade och stränga ordalag tillhöll särskilt Bräcke att betala sina fyra fjärdingar till kapellet och dessutom restantierna sedan tidigare år. Detta hände bl.a. år 1343, då bönderna i Bräcke fick en sträng tillsägelse av Kung Magnus Eriksson. Sundamålet utgick alltså under minst 200 år. Kapellet fick mycket stor betydelse ur både världslig och kyrklig synpunkt. Det kom till under en tid, då det ännu blotades vid avgudatemplet i Uppsala. Utanför kyrkan byggdes en fästning, en kastal, som under tidernas lopp anvants både som försvarsverk och som fängelse. På andra sidan Lillsundet byggdes på 1600-talet ytterligare befästningsanordningar, skansar, men dessa kommo aldrig i bruk för det de voro avsedda för.
Sverres kapell blev moderkyrka för fem församlingar, Sunne, Frösön, Norderön, Hallen och Harby. I kapellet predikade under århundraden präster och prelater, som hade sträv vilja och självständig uppfattning i många ting och ofta kommo på kant med styresmän och härskare. Men seklerna gingo och kyrkan blev ruin.
Hackås kommun har i rikt mått välsignats av naturen. Den storslagna naturen och de vackra utsikterna ha lovprisats av vandringsmän och turister och på olika sätt förevigats av konstnärer. Hackås är en vacker bygd, lagom nära fjällen för att verka äkta jämtländsk och lagom långt därifrånför att inte verka fjällbygd.

Resterna av Sverres kapell vid Lillsundet. I bakgrunden kastalen.