Kommunerna 1955: Hogdals landskommun

Hogdal är namnet på den storkommun, som bildades år 1952 av hälsingesocknarna Ytterhogdal och Ängersjö samt härjedalssocken Överhogdal.
Ytterhogdal är socken längst upp i hörnet, där Hälsingland, Härjedalen möts - skogslandet, gränslandet. Vad beträffar gränslandet så finns det en gräns i geologiskt hänseende vilken går mellan byarna Fåssjö och Långberget. Öster om den är stenen i urberget huvudsakligen gnejs, vilket är typiskt för Hälsingland, väster om den finns granit, vilket är typiskt for Härjedalen. Urbergets omformning för miljoner år sedan var en process som redan då gav vår bygd sin egenskap av gränsland.
När Hälsingland efter den sista istiden höjde sig ur havet, gick en havsvik upp till den plats, där Kårböle kyrka nu ligger. En annan vik sträckte sig i nordöstlig riktning efter Växnans dalgång och långt upp i nuvarande Ramsjö. I norr låg en väldig sjö, av vilken Havern och Holmsjön i Medelpad är reliker och i söder täcktes nuvarande Ytterhogdals samhälle av ett vidsträckt vatten, av vilket Kyrksjön är ett minne. Landet mellan dessa vatten var en halvö - ett gränsland mellan land och hav - Ytterhogdal. I denna sin utformning kallas den Gränningshalvön. Över halvön vandrade djur och växter vidare mot öster, allt eftersom landet höjde sig.
Landet befolkades och bygder uppstod. Ytterhogdal blev en ''sokn" en svensksocken. Men landet väster om sockengränsen blev norskt. Sockengränsen var samtidigt landsgräns, och den märktes upp, även på kartor. Men kartorna försvann och den urgamla rågången växte igen. På senare tid har problemet lösts efter långa och intensiva forskningar, och hur den i medeltidshandlingar angivna Runastein återfanns är ett äventyr.
Ytterhogdals prästgård har regelbundet brunnit omkring sekelskiftena 1700, 1800 och 1900, och då har även socknens handlingar förstörts. Man kan därför inte genom direkta källor läsa ut det väsentliga om socknens historia, dess liv i helg och söcken, dess bekymmer och glädjeämnen. Man får istället gå till kringliggande kommuner för att komma åt källskrifter. I Kårböle, 3,5 mil från Ytterhogdals kyrkby, ligger Kårböle skans. Den var bemannad under forna ofredstider, och i krigen på 1740- och 1750-talen rasade häftiga strider omkring skansen. En av befälhavarna hette von Francken, och hans rapporter är till den del bevarade. I en av dessa klagar han över att manskapets stridslust är dålig och att flykt från krigstjänsten icke var ovanlig. Flyktingarna sökte skydd hos betolkningen i Ytterhogdal och där fick de all den hjälp de behövde. Att förmå en ytterhogdalsbonde att förråda en flykting är omöjligt, skrev von Francken.
Det är kanske orätt att kalla våra förfäder för quislingar i detta sammanhang, men allt tyder på att de hade lärt sig anpassningens konst. De levde i gränslandet. Ena året rådde svenskarna, det andra norrmännen: bäst att vara neutral.

Männen brukte svedjan, lod och snara,
tänkte mest på dagens enahanda.
Kvinnorna i fäx och stugor ställde.
Ungarna, osnutna, lortigt bruna,
lärdes aldrig läsa, skriva, räkna.
Folkskollärare fanns ännu icke.

Men med tiden växte anspråken även på boklig bildning och år 1797 beslöt sockenstämman att utse två "barnalärare". Det blev två drängar och lönen bestämdes till en kanna säd för varje läsvecka. År 1847 valde stämman sin första examinerade folkskollärare, Eric Schön från Regnsjö. Han skulle även vara byggmästare vid det skolhus, som skulle byggas i Viken och som ännu finns kvar och användes dels som barnbespisningslokal dels som lärarbostad. Skorstensmuren byggdes av gråsten och en olycklig dag föll muren omkull och slog ihjäl Schön, läraren och byggmästaren.
Det skedde år 1851 och hans efterträdare blev Eric Regnander, även han från Regnsjö. Regnander undervisade växelvis i socknens byar, skilda åt av stora skogar. I sällskap med sin hund gick han en gång till byn Fåssjö. Hunden var orolig men fick ändå stanna ute, när Regnander gick in i den gård, där undervisningen skulle hållas. På gårdsplanen blev det snart ett hiskligt liv i skymningen och häpna fick gårdsfolket se, hur två vargar gripit tag i var sin ände på hunden och sprang ned mot skogen. Men på gårdsplanen fanns en björk. Vargarna kom på var sin sida om trädet och hunden slets av.
Äventyret ger en ögonblicksbild av Ytterhogdal för hundra år sedan, Ytterhogdal, som då var socken med de ödsliga och värdelösa skogarna och som nu är delkommunen med de välskötta och värdefulla skogarna.
Överhogdals socken ligger längre upp efter Hoaån. Intill kyrkan finns en gammal bod och där fann man år 1910 en vävnad, som väckte stort intresse. Det är den s.k. Överhogdalstapeten, en nordisk motsvarighet till den berömda Bayeux-tapeten och ungefär av samma ålder. Tapetens äldsta del hänför sig alltså till den äldre medeltiden och den har kanske ursprungligen varit ett slags altartavla i det första enkla kapell, som byggdes i Overhogdal. Tapeten föreställer troligen Härjedalens och Jämtlands kristnande. Genom den vackra och ålderdomliga vävnaden har Överhogdal blivit ett känt begrepp för forskare världen runt.
Ängersjö socken är den minsta av delkommunerna och folkmängden har de senaste åren oavbrutet minskat. För närvarande uppgår den till knappa 300 personer. Under medeltiden var Trondheim med den helige Olavs graven vallfartsort och en av pilgrimsvägarna var Herrdal - Norgesvägen. Den gick över Angersjö. Befolkningen var på den tiden obetydlig men pilgrimernas skara troligen större och därför kunde ett kapell byggas. Ett minne från den tiden är ett väl bevarat rökelsekar.
Efter denna summariska historiska återgivningen skall till sist något nämnas om den kommunala situationen för dagen i Hogdals kommun.
För närvarande pågår tredje etappen av vatten- och avloppsanläggningen för Ytterhogdals samhälle. Vattenverk, kloakpumpstation och reningsverket är i stort färdiga. Av hela vatten- och avlopps anläggningen återstår endast fjärde etappen som i jämförelse med de tidigare etapperna är av mindre storleksordning. Kommunen har hittills nedlagt ungefär en miljon kronor i dylika anläggningar. Projektering för vatten och avlopp pågår även för byn Vänsjö. Kommunalhus står härnäst i tur att förverkligas. Om byggnadstillstånd beviljas kommer påbörjandet av kommunalhuset ske redan i höst. För närvarande har kommunen sina olika expeditioner spridda på fyra olika ställen varför ett kommunalhus är efterlängtat. I det planerade kommunalhuset kommer att inrymmas lokaler för kommunalkontor, komnunaltekniker, folkskoleexpedition, poliskontor, tandklinik, folkbibliotek, fullmäktigsal, nämndsrum, yrkesskola, hobbyrum, folkbad, kommunalt förråd och erforderliga arkivutrymmen. Så snart erforderliga tillstånd erhållits kommer även ett stiftelsehus om 16 lägenheter uppföras för att i någon mån avhjälpa bostadsbristen i samhället.
Utbyggnad av gatubelysning pågår även av de allmänna landsvägarna inom samhället. Belysningen utgöres av modern lysrörarmatur.

Med dessa ord ville vi lämna en kortfattad och summarisk presentation av Hogdals kommun med anledning av direktör Sixten Larssons förestående 50-årsdag.
Ytterhogdal i juli 1955.

Vy från Ytterhogdal.

Ytterhogdal.