Kommunerna 1955: Värmlandsbergs landskommun

I mer än 6 århundraden har malm brutits inom kommunen. De många små gruvhålorna inne i skogarna vittnar om en gången tids gruvdrift.

Nu är malmbrytningen koncentrerad till malmfälten vid Persberg, Nordmark och Långban.

Nordmarks gruvor. Nordmark F. A. Dahlgrens födelsebygd.

Långbans gruva. Långban, bröderna John och Nils Erikssons födelsebygd.

Malmen förädlas vid de värmländska järnverken. De många små hyttorna har för länge sedan lagts ned.

Kommunens skogstillgångar användes förr till malmbrtningen i gruvorna

och till framställning av träkol som erfordrades för smältning av malmen i hyttorna.

Nu användes kommunens skogstillgångar som råvara till de stora värmländska skogsindustrierna.

Jordbruket har under senare tid minskat i betydelse och många av de små skogstorpens steniga åkrar har återgått till skogsmark.

Malm, järnbruk och skogsbruk har sedan århundraden varit det gemensamma intresse som fört de fyra socknarna Färnebo, Nordmark, Brattfors och Gåsborn tillsammans. När en sammanslagning av de kommunala förvaltningarna var nödvändig var det därför naturligt att dessa socknar slog sig samman till en kommun. De fyra socknarnas gemensamma samlingspunkt har sedan järnhanteringens början varit Filipstad och dit förlades också kontoret för Värmlandsberg kommunala förvaltning.