Kristianstads historia

Kristianstads föregångare, Vä, hade under Kalmarkriget förstörts av svenskarna 1612. Den danska kronan beslutade därför grunda en ny stad på en försvarsstrategiskt lämpligare plats. Kristianstad anlades på Allö i Helge å och fick fundationsbrev av Kristian IV i maj 1614, medan stadsprivilegier utfärdades först 1622. För att stimulera Kristianstads tillväxt drogs privilegierna in för Vä (1614) och Åhus (1617).

Kristianstad blev från början en befäst stad med ett stort militärt befolkningsinslag; staden växte och hade på 1650-talet ca 1000 invånare. År 1719 blev Kristianstad residensstad för landshövdingarna i det nybildade Kristianstads län. Stadens läge försvårade handeln, men frihetstiden gav ett visst ekonomiskt uppsving. På 1770-talet hade folkmängden stigit till ca 3000.

Det tidiga 1800-talet var en gynnsam tid för Kristianstad, som avancerade från positionen som den sextonde till den nionde största staden i landet. Efter 1830 har Kristianstad vanligen växt långsammare än andra städer och förlorat i rang. Näringslivet har dominerats av handel och tjänster, medan industrin varit relativt svagt företrädd och hemmamarknadsinriktad.

Funktionen som garnisonsort har genomgående varit av stor betydelse för stadens utveckling. Hovrätten över Skåne och Blekinge var 1821-1917 förlagd till Kristianstad, som fick järnvägsförbindelser under 1800-talets senare del. I Kristianstads filmateljéer (numera museum) spelades de första svenska filmerna in 1909-11. Som regionalt centrum har Kristianstad fyllt viktiga uppgifter för ett vidsträckt omland.

upp