Mariefreds historia

Mariefred växte fram i anslutning till Gripsholms slott vid 1500-talets slut och fick stadsprivilegier av Karl IX 1605. Det förfallna medeltidsslottet återuppbyggdes av Gustav Vasa och kom på 1600-talet att ingå i flera änkedrottningars livgeding. Den plats där staden växte fram, den s.k. Gammelgården, utgjordes på 1500-talet av bostäder och ekonomibyggnader för slottets folk. Möjligen var detta också platsen för kartusianklostret Pax Mariae, som anlades 1493, beslagtogs av Gustav Vasa 1526 och revs kort efteråt.

Mariefred förblev en mycket liten stad, vars existens i stor utsträckning var beroende av närheten till slottet. Så sent som på 1770-talet hade Mariefred under 500 invånare, men vid den tiden skapade Gustav III:s intresse för Gripsholms slott och ett nyanlagt kronobränneri en kortvarig blomstring.

Mariefreds näringsliv var under 1800-talet huvudsakligen lokalt inriktat. Hantverket svarade länge för en i jämförelse med andra städer stor andel av sysselsättningen. Även jordbruket var ovanligt väl företrätt. Befolkningen ökade endast i långsam takt, och först på 1890-talet beboddes Mariefred av fler än 1000 personer. Karaktären av småstad med förhållandevis svag tillväxt har bestått under 1900-talet.