Östhammars historia

Östhammar framträder som köpstad redan från 1300-talets mitt; det äldsta kända privilegiebrevet härrör från 1368. Landhöjningen försämrade dock stadens betingelser, till förmån för det 1491 grundade Öregrund. Östhammar fortlevde dock, och 1539 stadfästes dess privilegier på nytt. Från 1550-talet fungerade Öregrund och Östhammar som parallellstäder men med delvis olika ekonomisk profil: den förra var hantverkar- och jordbrukarstad, medan den andra förblev sjöfartsstad.

Östhammar har varit en viktig handels- och serviceort för norra Roslagen och dessutom hyst en livlig småindustri, men har också uppskattats som bad- och turistort. Sedan 1970-talets kommunreform tillhör Östhammar Uppsala län, men dessförinnan ingick staden i Stockholms län. Tillväxten har varit lugn, varför orten förblivit en av rikets minsta städer och bevarat sin idylliska småstadsprägel.

Av det äldsta Östhammar vid Gammelbyn finns i dag inga synliga spår. Efter att ha flyttats till Öregrund 1491 nygrundades Östhammar 1521 på sin nuvarande plats, några hundra meter längre österut. Troligen rätades gatunätet ut efter att ryssarna bränt staden 1719, men många gatusträckningar och tomtgränser är fortfarande oregelbundna. En låg träbebyggelse har bevarats, med inslag som berättar om sommarlivets uppblomstring vid 1800-talets slut. Det reveterade rådhuset uppfördes på 1730-talet.