Skänninges historia

Skänninge framträder arkeologiskt redan under 1000-talet, som tätort och stad dock först under 1200-talet. Sveriges andra dominikanerkonvent anlades i Skänninge 1237. Nya institutioner (mynthus, ett systrakloster) under århundradets senare del tyder på att Skänninge då varit expansivt, och från denna tid framstår det också som en viktig ort för politiska och kyrkliga möten.

Grundandet av Vadstena (belagt som stad 1368) medförde en omläggning av handelsvägarna i centrala Östergötland, varigenom Skänninge förlorade en stor del av sitt handelsomland. Storhetstiden var därmed över; 1547-70 var stadsprivilegierna t.o.m. indragna. Trots viss tillväxt under 1600- och 1700-talen förblev Skänninge en liten stad, med ca 700 invånare vid 1700-talets mitt.

Skänninges moderna utveckling har formats av dess roll som handelscentrum i en rik jordbruksbygd. Frö- och spannmålshandeln har varit livlig, industrin däremot svagare företrädd än i andra städer. Befolkningsökningen har varit relativt måttlig, och Skänninge har därför kunnat bevara sin prägel av småstadsidyll.