Solnas historia

Solna socken sträckte sig på medeltiden ända fram till Gamla stan i Stockholm och innefattade även delar av nuvarande Nacka och Lidingö. De södra delarna har efter hand avsöndrats till Stockholm. Under stormaktstiden tillkom stora egendomar som slotten Karlberg och Ulriksdal, vilka på Gustav III:s tid följdes av Haga.

Mot slutet av 1800-talet växte flera förortssamhällen fram i Solna, bl.a. Hagalund, Huvudsta, Råsunda och Lilla Alby, vilka kring sekelskiftet inrättades som municipalsamhällen. 1943 bildades Solna stad, som då hade ca 30.000 invånare. Fortsatt stark expansion har lett till att dess bebyggelse successivt har växt samman med Stockholms.

Solna gränsar till Stockholm vid Norrtull. Järnvägarna norrut från Stockholm möjliggjorde framväxten av arbetarförstäder. Från Råsunda fanns 1908-59 spårvägsförbindelse in till centrum. Stora bostads- och arbetsplatsområden byggdes i Solna under perioden 1950-70.

Solna centrum, som nåddes av tunnelbanan 1975, invigdes 1965 och byggdes om till en överglasad flervåningsgalleria 1986-90. I övrigt består bebyggelsen främst av friliggande flerbostadshus, men det finns även sluten, mer stadsmässig bebyggelse. Inom Solna ligger Råsunda station samt Karlbergs, Haga och Ulriksdals slott.