Strängnäs historia
Omständigheterna kring Strängnäs uppkomst är oklara. Staden växte fram vid en naturlig knutpunkt i landskapet där land möter vatten, och vägar mot söderoch öster sammanstrålade här. Biskopssätet har sannolikt spelat en viktig roll för stadens framväxt; det omnämns 1120 men kan säkert beläggas först 1164. Grundandet av ett dominikankloster 1268 har ansetts bekräfta en lokal urbanisering; från 1315 är stadskriterier säkert belagda (sigill omnämns 1315, borgerskap 1331, torg 1349).
Strängnäs var en samlingspunkt för handel och för den sörmländska lagsagans tingsförsamling. Den årliga marknaden, Samtinget, är belagd 1327 men kan ha äldre anor; den kom att bestå fram till 1800-talet. Strängnäs blomstrade under senmedeltiden till följd av kyrkans och biskopens ökade makt. Reformationen torde dock ha inneburit en ekonomisk tillbakagång. Trots viss återhämtning under 1600- och 1700-talen förblev Strängnäs en relativt liten stad, med ca 900 invånare omkring 1750.
Liksom flertalet andra mälarstäder förde Strängnäs en tynande tillvaro under 1800-talets första hälft; hög dödlighet, låga födelsetal och långsam befolkningsökning var några inslag. Från 1880-talet däremot kännetecknas Strängnäs av stark tillväxt, inte minst i jämförelse med andra städer; särskilt framträdande var uppgången fram till 1920-talet. Strängnäs fick en mer industriell prägel, men framför allt utvecklades staden som centralort för ett rikt omland. Strängnäs framträdde som garnisonstad, bl.a. för Södermanlands regemente. Skol- och sjukhusväsendet byggdes också ut i stor omfattning. Efter en kortare svacka under 1920- och 30-talen fortsatte den servicebaserade expansionen.